Först Git, sedan Alice och nu min alldeles egen lilla mormor!

Ja, i söndags somnade mormor in för gott och jag tror att var hon än har hamnat så har hon det både roligare och skönare än hon haft det de sista två åren. Jag visste ju att hon var både gammal och skröplig, men inte trodde jag att jag skulle ta det så hårt som jag gjorde. Hon skulle fylla 86 i oktober och har varit hjärtsjuk så länge jag kan minnas, men det kom ändå så himla plötsligt. Min lilla mormor som jag varit så mycket hos när jag var liten. Vi pratades vid i telefon ungefär varannan dag de sista åren och när jag var i Stockhom så brukade jag hälsa på i henne på hemmet där hon bodde.

Tog SAS första morgonflyg i går för att hjälpa mamma att ta farväl av mormor som nu låg vackert nerbäddad i sin egen säng. Personalen hade tänt ett ljus och lagt en blomma på bröstet så allt var fint, men det var ändå jättejobbigt att komma in och se henne. Samtidigt som det verkligen var mormor som låg där så var det ju inte alls mormor då det liksom bara var hennes skal. Hon såg fridfull ut, fast precis när vi kom in i rummet så tyckte vi att hon så lite arg ut. Det var först efter en timme ungefär som hon såg helt nöjd och tillfreds ut. Konstigt, men hon kanske tyckte om att vi var där allihop - jag, min syster Emma, mamma och Vera som är mormors syster.

Jag har aldrig varit nära en död människa på det viset förut och det hela var till en början mycket overkligt. Efter en stund kändes lite bättre och vi pratade lite om hur man gör i vissa andra kulturer. Jag har hört om en del länder där den döda får ligga hemma i några dagar så att alla släktingar och vänner kan komma och säga hej då. Ungar och allt! I Sverige känns det som att just döden är ett ämne man gärna undviker och att man inte vill ha med det att göra. Ja ingen vill ju dö givetvis, men det kommer ju förr eller senare till oss alla och ändå skjuter vi det ifrån oss så mycket det går.

Robert och killarna hämtade mig på Sturup och väl hemkommen tog vi ett glas vin och berättade för barnen att gammelmormor hade dött. De tog det som små barn ska, med några "knasiga" frågor och ett "ok, men nu ska vi leka lite mer".

I går höll vi butiken stängd då barnen har sommarlov och jag ju som sagt befann mig i Stockholm. Robert satte upp en lapp på dörren till butiken med texten: I dag måndag håller vi stängt pga dödsfall i familjen. Välkommen tillbaka /Malin. Och hör och häpna, när jag i morse kom för att öppna butiken har någon eller några idioter pangat en ruta! Samtidigt som lappen satt 50 cm från dem som gjorde det! Schysst!

Dagens tumme upp: Ingen tumme upp direkt, men jag är jätteglad att jag åkte för att se mormor en sista gång. Sov gott söta, lilla mormor och hälsa morfar med en bamsekram från mig!
Dagens tumme ner: Det blir definitivt den trasiga rutan!

Dagens tips: Lägg ingen energi på sådant som du inte kan påverka - en trasig ruta till exempel. Det tar bara kraft, bättre att lägga fokus på något roligt!


/Malin

"Every Day is a Pearl Day!"