Två gånger på samma dag - det är inte likt mig! Och då menar jag bloggandet...

Dagen har tuffat på i vanlig orning med allehanda överaskningar.

I morse deklarerade mannen att han skulle ut och fiska med Magnus så barnen skulle droppas på kontoret vid 4-tiden. Okej tänker jag, då gäller det att snabbt inhandla Kinderägg och andra mutor så att butiken kan fungera de sista (och bästa) timmarna på dagen. Till min stora glädje blir vädret bra och killarna kan leka ute på gården utanför butiken. Rätt var det är kommer de små busfröna inrusandes och fullkomligt skriker "Mamma, du måste komma och titta!", varpå jag vänligt, men bestämt viskar "Men pojkar ni vet ju att när mamma har kunder i butiken så måste ni vänta." Fast denna gången är de ovanligt ihärdiga och säger att "Men mamma du MÅSTE komma och titta, NU!" Jag springer nerför trappan som leder upp till butiken och följer snabbt med till det stora trädet i det bortre hörnet av gården och presenteras då för en död skata! Härnäst följer en mycket dramatisk vädjan från de fromma gossarna om att vi ska ta hem den "trötta pippin" ... Det är vid sådana tillfällen jag önskar att jag hade gått en vad-svarar-man-barnen-på-det-kurs!

Den döda fågeln ligger fortafarnde kvar i Holmgången och så ska det förbli!

Dagens lunch tillsammans med Max Demalva blev kanon! En trevlig prick som delar mycket av mina inställningar till livet. Han fyllde också år i dag, men det sa han inte förrän det var dags att säga hej då och då hade han till och med bjudit på lunchen! Måste säga att han dessutom är riktigt trevlig att vila ögnen på...

Nog om detta, nu har mannen precis kommit hem med nyfångad torsk och jag har blivit erbjuden en knäcke med nystekt, panerad torskfilé med remoulade på. Vad kan man säga...

God natt!

/Malin

"Every Day is a Pearl Day!"