Akuten 2 nätter på raken!

Och det gällde inte ens ungarna - nej det var jag som var patient denna gången!

Vaknade i torsdags morse av att jag mådde allmänt kymigt och det värkte i mina händer och fötter. Precis efter att jag stigit upp började att jag få stora svullnader på olika ställen på kroppen, händer, fötter, axlar, läppar, örat, näsa m.m. m.m.

Värst var det på händerna & fötterna och det värkte och såg ut som getingstick fast storleken större (både värk och svullnad). På förmiddagen skulle jag flyga till Stockholm för att lämna pojkarna till mormor och morfar och det kändes stört-omöjligt att ställa in. Vi kom iväg och allt gick bra trots att jag började halta mer och mer samt att jag kände hur jag fick flera ömma svullnader på rumpan! Kul att sitta på ett flygplan...

Väl hemma i torsdags kväll blev det ännu värre och vi åkte till slut in på Akuten på MAS. Kära nån vilken upplevelse - polis och väktare på plats och ett gäng fyllbultar med sönderslagna näsor och annat kul. Hela familjer med farmorar och ungar om vartannat, ja jisses vilken arbetsplats! Hur som helst konstaterades efter en mängd provtagningar och alldeles för många timmar att ingen visste vad jag led av. Vi skickades hem med ett recept och uppmaningen att komma in igen om saker och ting blev värre.

På fredag morgon vaknar jag upp med två stycken klumpfötter och två stycken elefanthänder!!!!! Dessutom med en smärta som är svår att beskriva. Jag tänkte att vi avvaktar till på måndag morgon och ringer då till doktorn. (Har precis insett att jag kommer att bli en sån där surkärring som kommer att fetvägra att åka in på "hemmet" när jag blir gammal...)

Klockan 21 på fredags kvällen kan jag inte gå själv längre eftersom mina fötter värker så illa och jag inte kan stödja mig med händerna eftersom jag har lika ont i dem. In till Akuten igen för att börja om... Efter en stund kliver Mr. Gorgeous in i rummet. Det är doktorn och han var en skitsnygg och rolig kille som förmodligen var minst 10 år yngre än jag. Han hette Fredrik och hade ett "von"-namn och saknade vigselring vilket jag noterade efter ca 20 sekunder. Robert satt på en stol i hörnet och såg exakt vad jag tänkte!

När doktor Fredrik har undersökt mina fötter och händer frågar han om jag har fler utslag på kroppen och jag drar snällt ner min tröja och visar ett utslag på min ena axel och DÅ utbrister Robert plötsligt att "men Malin du har ju massor av nya utslag på rumpan"! Just det, "tack min kära lilla älskling" tänker jag och drar högst motvilligt ner brallorna. Och ve & fasa - jag tyckte att jag hade fått jättemycket fin solbrun färg på hela kroppen, men i det där hemska sjukhusljuset såg jag plötsligt ut som ett spöke! Dessutom visste jag inte heller att dessa lysrör la på flera kilon på både mage och rumpa! Märkligt!!

Efter detta lilla scenario blev det lungröntgen och nytt recept varpå jag vaknade i mose och mådde mycket, mycket bättre! Tack doktor Fredrik! Och tack älskling för att du spenderat två nätter med mig på Akutintaget - inte det mest romantiska stället när man för första gången på 2-3 år är barnledig. Puss på dig!

Nog om mig - nu till er. Håll ögonen öppna speciellt på måndag här på bloggen då det är premiär för mitt första bloggerbjudande. Denna gången lutar det åt detta fina halsband med vita sötvattenspärlor med en blomma av pärlemor. Så himla fint!




/Malin

"Every Day is a Pearl Day!"